Hållbart eller optimalt?
Behöver vi verkligen sätta stränga förbud för att nå resultat?
Vad är egentligen optimalt? Måste allt vara optimalt? Blir det hållbart? Eller är hållbart mer optimalt?
“Det är bättre att vara 90% 100% av tiden, än att vara 100% 50% av tiden”. Läs det några gånger!
Jag ska inte snurra till det för mycket för er. Men dessa frågor är otroligt intressanta och bra att ställa sig, framförallt om man ska hitta en livsstil som håller i längden. Låt mig förklara vad jag menar!
För att först och främst förtydliga vad jag menar kan jag ta mig själv som exempel. Då jag är aktiv i fitnessbranschen diskuteras det vilt och ofta om vad som är optimalt för att uppnå en bra scenfysik. Exempelvis; för att nå så optimala resultat som möjligt skulle jag troligtvis behöva äta 5-6 tillagade måltider per dag bestående av ett rätt begränsat urval av livsmedel, 30-40 g protein per måltid (gärna animaliskt), träna 5-6 pass i veckan, köra regelbunden cardio, alltid sova minimum 8 timmar per natt, och undvika all form av godis, snacks, skräpmat och alkohol årets alla dagar. Detta brukar anses vara optimalt för resultaten!
Men så till dilemmat; är det hållbart i längden? Är det möjligt att leva så livet ut? Svaret kan säkert vara ja för vissa, men för desto fler är nog svaret nej. I alla fall för mig. Skulle jag välja att leva så skulle det troligtvis bara hålla en viss period, sedan skulle jag trilla ur de vanorna. För mig är det viktigt att kunna gå ut och äta med familj, vänner och sambo, jag tycker om att ta ett glas vin en lördagskväll, och min ena jobbsituation tillåter inte alltid att jag kan sitta ner och äta en matlåda med kyckling och ris, utan jag behöver något lättare ”on the go”. Dessutom älskar jag att experimentera med bra råvaror i köket och vill därför inte vara allt för begränsad i val av livsmedel!
Börjar ni förstå vad jag menar? Jag hoppas det!
Vi tar ett till exempel. Låt säga att vi har en person som vill gå ner i vikt och bibehålla sin muskelmassa. Denna person kommer fram till att det mest optimala för att nå de önskade resultaten är att styrketräna 4 gånger i veckan, gå minst 10.000 steg per dag, äta 4-6 måltider per dag med 30-40 g protein per måltid (och såklart ett kaloriunderskott), sova minimum 8h per natt och undvika alla typer av godis, snacks, skräpmat och alkohol helt och hållet.
För vissa kanske detta är möjligt att fullfölja, men för andra kan det vara desto svårare. Kanske pendlar man till jobbet och mycket tid försvinner på grund av det? Kanske har man en stor familj att spendera tid med och inte vill prioritera bort det för att få in alla träningspass och alla steg? Kanske är man nybliven förälder med ett barn som kräver mycket tid och/eller vaknar ofta på nätterna? Vissa av er kanske ser detta som ”ursäkter” och att det alltid handlar om prioriteringar. Och det är sant till viss del, men samtidigt, hur mycket ska man behöva prioritera och bortprioritera? Här behöver vi tänka vad som blir hållbart i längden för den individuella personen!
Om vi leker med tanken att ovan nämnda person genomför sin viktresa på ett 100% optimalt sätt, och når sin målvikt/form ganska snabbt. Vad händer då? Är personen så less på att vara optimal att den går tillbaka till sina gamla vanor? Det är inte ovanligt att det händer, och i vissa fall innebär det också att man går upp en del i vikt igen, och vissa kan känna att de behöver ”börja om”.
Om personen i fråga istället hittar ett mer hållbart sätt att genomföra sin viktresa på kommer resultaten troligtvis bli långvariga och så även den hälsosamma livsstilen. Vad som är hållbart är desto svårare att svara på, det är väldigt individuellt och beroende på livssituation. Det kanske tar lite längre tid att uppnå resultaten än vad det optimala sättet skulle göra, men behöver vi verkligen ha bråttom?
Ett sista exempel, det här med förbud. Många av er har säkert någon gång i ert liv satt upp förbud som ”jag ska inte äta godis på ett år”, ”jag ska undvika all form av socker och skräpmat” och liknande. So have I! Och det jag erfarit av det är att det förbjudna tenderar att locka mer än innan det blev förbjudet. Så vad händer när bägaren rinner över? Kanske tappar man kontrollen helt och äter upp en hel godispåse på ett halvt kilo, trots att tanken var att bara ta några bitar?
Jag upplever själv att ju mindre förbud jag har, desto mer kan jag äta gott i rimliga mängder. Jag kan ta en eller ett par bitar godis på en tisdag, en utemiddag på en fredag och ett glas vin på en lördag. Istället för att tappa kontrollen och äta exakt allt på en lördag trots att jag egentligen har satt upp ett ”förbud”. Så, det jag vill förmedla med detta är att om man inte har några förbud, kan det bli lättare att äta av den ”mindre bra” maten i rimliga mängder när sådana tillfällen dyker upp. Beroende på målsättning har man såklart olika stort utrymme för detta, vill man gå ner i vikt kan det vara bra att begränsa sin konsumtion av denna typ av livsmedel till kanske en gång i veckan.
Så, med alla dessa tankar och funderingar så återstår frågan; är det inte mer optimalt att hitta ett hållbart tillvägagångssätt, än att försöka hitta det mest optimala för enbart resultaten och inte den efterföljande livsstilen? Mitt syfte var egentligen inte att ge er ett svar på frågan, men jag hoppas att jag har gett er en intressant tankeställare!
“Det är bättre att vara 90% 100% av tiden, än att vara 100% 50% av tiden”.
Med vänlig hälsning,
Ellen Nielsen
P.S. På IntensiveKost går vi igenom hur man skapar en hälsosam livsstil!
Gratis PDF - En nybörjares guide till Kost!
En guide för dig som vill lära dig grunderna i kost. I guiden listar vi vilka våra viktiga näringsämnen är och vad de har för funktion.
Ladda ner IntensiveKost guide gratis idag!